endast ord

Hej, nu hade jag tänkt sätta igång med skrivövningarna vi så länge lovat er. De kommer dyka upp här på bloggen var tredje vecka på ett ungefär och kommer handla om allt möjligt. Som små uppmaningar som utvecklar ert skrivande och motiverar.

Här kommer första övningen:

Välj ut en person (verklig eller påhittad bestämmer du själv) och beskriv personen genom att försätta henne/honom i en specifik situation, nämligen när han/hon gör sig i ordning på morgonen för att gå till skolan. Tänk på att hålla beskrivningen av personen flytande och inte uppdiktad t.ex: Det här är Ebba hon är 19-år, bor på Stensvägen 111 och nu ska hon gå till skolan. Låt istället personen som läser få upptäcka saker om Ebba allt eftersom du skriver. Dölj det du inte känner är relevant (kanske spelar det inte så stor roll vad hennes marsvin heter t.ex.?)

Skriv så pennan ryker och lycka till! :D

Min tolkning:

"Värken i magen väckte honom. Den där tunga, ihåliga och så bekanta känslan av hunger. Den beska smaken steg upp i halsen och han svalde djupt ner det som inte fanns att svälja. Bittert var det. Ja, det smakade bittert.

Snabbt drog han sig upp i stående ställning, uppenbarligen för snabbt eftersom det mörknade framför hans ögon och han var tvungen att ta tag med båda händerna om skrivbords kanten för att inte trilla ner på den varma sängen igen. Det var nog hungern som åter gjorde sig påmind, eller var det kanske lågt blodtryck? Var han på väg att bli sjuk, kanske falla ihop i en krampande hög på golvet utan den minsta möjlighet att ringa efter ambulans. Ringa någon. Ingen skulle ändå bry sig. Tänkte han, om jag så bryter ihop i tunnelbanan eller kanske får en hjärtattack mitt under mattelektionen. Han skakade på huvudet, drog med händerna genom det sällan tvättade håret och öppnade sovrumsdörren.

Lägenheten var tyst; klockan på väggen mittemot visade 12:04 men han litade inte på dess siffror. Han visste att den stannat för längesedan men att ingen brytt sig om att byta batteriet i den. Han fortsatte sedan vidare till vänster, där var dörren till det andra och sista sovrummet. En kvalmig sprit lukt fyllde luften, fick det att vändas i magen på honom. Han stannade inte upp framför sin mammas sovrum utan skyndade istället på stegen in i köket. Några påbörjade vinflaskor stod på diskbänken; efter en närmare kontroll kunde han berätta att en av dem var tom, två utblandade med vatten till en blaskig lösning och att den fjärde och sista var oöppnad. För en utomstående såg det nog ut som om det var sviterna av en föregående fest, eller kanske vad som var kvar efter en livlig middag; men han visste bättre. Hon hade druckit dem själv, lämnat dem på diskbänken efter att ha klunkat i sig dem i hopp om att han skulle ta hand om dem åt henne. Han tänkte inte göra det; aldrig mer ska han underlätta hennes drickande. Istället öppnar han kylen och inser efter en snabb koll att det enda ätbart är en gullök.  Inte blir han förvånad. Klockan på mikrovågsugnen visar halv 9 och han vet att han redan borde varit i skolan vid den här tidpunkten. Han går ut ur köket och vidare in i sin mammas sovrum. Sprit lukten är tryckande men han är van och smyger fram till hennes säng. Hon har sparkat av sig täcket och hennes kinder är svartrandiga av mascara tårar. Han tar upp täcket från golvet och lägger det över henne. Klappar henne försiktigt på den svettiga pannan och frågar;

•-          Klarar du dig nu mamma?

Efter något som skulle kunna tas för ett grymtande smyger han ut igen och stänger tyst dörren bakom sig.  Han kliver i sina nertrampade sneakers och tar upp nyckeln från hallbordet. Redan på väg ner i trapphuset går han tillbaka, låser upp dörren och smyger; utan att ha tagit av sig skorna in i köket.

Han häller ut den fyllda vin flaskan och sköljer ur de redan tomma med vatten, puttar där efter in dem under diskbänken bland de trehundrafemtio andra och går ut genom ytterdörren.

När dörren slagit igen bakom honom, försvinner han ner längs den folktomma gatan mot den säkert lika folktomma
busshållsplatsen. "

Skriv fem favoritord på D och en berättelse där minst två av dem är med.

Mina fem ord:
Dikt

Dekadent

Dröm

Dans

Drog


Min berättelse (kanske inte det som egentligen defineras som en berättelse, men ge gärna respons!)

Inatt drömde jag i ord,

jag drömde i dikter.

 Det var en alldeles speciell upplevelse och orden dansade fram över mitt synfält; lekte med mina sinnen och bildade meningar jag varken förstod eller nu längre minns. Men jag minns att det handlade om en vilsen flicka, som inte kunde hitta vägen ut.  Jag tror iallafall det var så, ibland hann jag inte läsa orden helt.

(så det finns en möjlighet att jag hittar på själv, såhär dagen efter,  

det brukar ju ofta bli så med historier)

När jag tänker efter närmre så var det nog en saga. Dikten gick ut på en saga, som handlade om en flicka som var vilsen och inte hittade ut. Kanske var hon i ett slott. Med tanke på att hon var en del av en saga så var hon nog i ett slott.

                            Ja, heltklart var det ett slott nu när jag tänker tillbaka på det.

Inte heller var det vilket slott som helst, det var stort, gigantiskt, magnifikt slott med massvis av rum. Och det var i alla dess otaliga rum som flickan var vilse. Hon sprang och sprang. In genom dörrar, ut igen, genom korridorer och upp för trappor, ner för trappor hit och dit.

Eller nej,

Det hela är egentligen bara en liknelse. Drömmen och dikten växte i mitt huvudet, speglades av det som har lagrats i mina sinnen. För jag är vilsen. Jag är en flicka. Jag är inte fast i ett slott dock, jag är fast i den stora labyrinten som kallas livet. Och jag vet inte hur jag ska hitta ut, fram, upp till ljuset. Jag följer strömmer, kämpar för att bryta mig ut men tappar ibland orken.

Anledningen till dikten i drömmen, drömmen av dikten, är troligen min passion för ord. Min passion för det skrivna ordet - kanske ville drömmen säga mig något. Kanske var orden jag inte förstod i sovande tillstånd de ord jag nu rentav dikterar för er njutnings skull. Kanske ville drömmen säga att vägen ur mitt slott är genom orden jag aldrig förstod, i drömmen jag nu längre knappt minns.

Låter jag galen?

Kanske.

Jag drömde en dröm som egentligen var en dikt; och du läser fortfarande  

                                                                  (det jag möjligtvis dikterar från speglen i mitt sinne)




/ Julie