endast ord

Att ge ut en bok, är såklart någonting glädjande men även en lång process. Och jag tror jag håller på att tappa bort mig själv; nu på vägen.

Innan skrev jag utan att tänka, bara för att jag kände för det.

Missförstå mig inte, jag vill verkligen det här. Jag kan inte säga att jag alltid drömt om att bli författare., det var inte förrän i mellanstadiet som jag började skriva seriöst. Innan dess var det mest oseriösa små ord och meningar som jag klottrade ner när jag hade tråkigt. Nej, jag har inte haft det som "mål" men nu när jag befinner mig i det. Känner jag att jag aldrig skulle vilja göra något annat. Det här är det roligast som finns! (cred till alla bombadilare)

Så det är verkligen inte det som får min hjärna att gå igång. Egentligen vet jag inte ens om det är något problem.. Det är bara det att jag inte riktigt vet vem jag skriver för längre.

För min egen skull eller bokens? 

Om man tänker efter skriver jag ju boken för min egen skull, så då har vi väl löst det.., eller?



/Jennifer

*

Skriv fem favoritord på D och en berättelse där minst två av dem är med.

Mina fem ord:
Dikt

Dekadent

Dröm

Dans

Drog


Min berättelse (kanske inte det som egentligen defineras som en berättelse, men ge gärna respons!)

Inatt drömde jag i ord,

jag drömde i dikter.

 Det var en alldeles speciell upplevelse och orden dansade fram över mitt synfält; lekte med mina sinnen och bildade meningar jag varken förstod eller nu längre minns. Men jag minns att det handlade om en vilsen flicka, som inte kunde hitta vägen ut.  Jag tror iallafall det var så, ibland hann jag inte läsa orden helt.

(så det finns en möjlighet att jag hittar på själv, såhär dagen efter,  

det brukar ju ofta bli så med historier)

När jag tänker efter närmre så var det nog en saga. Dikten gick ut på en saga, som handlade om en flicka som var vilsen och inte hittade ut. Kanske var hon i ett slott. Med tanke på att hon var en del av en saga så var hon nog i ett slott.

                            Ja, heltklart var det ett slott nu när jag tänker tillbaka på det.

Inte heller var det vilket slott som helst, det var stort, gigantiskt, magnifikt slott med massvis av rum. Och det var i alla dess otaliga rum som flickan var vilse. Hon sprang och sprang. In genom dörrar, ut igen, genom korridorer och upp för trappor, ner för trappor hit och dit.

Eller nej,

Det hela är egentligen bara en liknelse. Drömmen och dikten växte i mitt huvudet, speglades av det som har lagrats i mina sinnen. För jag är vilsen. Jag är en flicka. Jag är inte fast i ett slott dock, jag är fast i den stora labyrinten som kallas livet. Och jag vet inte hur jag ska hitta ut, fram, upp till ljuset. Jag följer strömmer, kämpar för att bryta mig ut men tappar ibland orken.

Anledningen till dikten i drömmen, drömmen av dikten, är troligen min passion för ord. Min passion för det skrivna ordet - kanske ville drömmen säga mig något. Kanske var orden jag inte förstod i sovande tillstånd de ord jag nu rentav dikterar för er njutnings skull. Kanske ville drömmen säga att vägen ur mitt slott är genom orden jag aldrig förstod, i drömmen jag nu längre knappt minns.

Låter jag galen?

Kanske.

Jag drömde en dröm som egentligen var en dikt; och du läser fortfarande  

                                                                  (det jag möjligtvis dikterar från speglen i mitt sinne)




/ Julie

Okej, nu är det nog meningen att jag ska beskriva mig själv., det var i alla fall det jag lovade Julie så jag får väl försöka.

Jag föddes för 13-år sedan men är väldigt omogen. Hehe. Jag är en sådan person som lätt fastnar med huvudet mellan molnen och glömmer det som inte borde glömmas, t.ex. läxor, nycklar, busskort, väskor, datorer.. Ja, jag har glömt en dator once, det var pappas dator och allting slutade med att jag fick utegångs förbud i någon vecka., men det är en annan historia;)

Jag är inte kort, men inte lång. Älskar allt som är färgglatt och musiken är för mig näst intill livsviktigt. Eller ja, det ÄR livsviktigt.. Jag skriver vid alla humör och allt ifrån små tänkvärda ord till långa berättelser, jag skulle varken kalla det poesi eller prosa, jag menar egentligen är det ju bara helt vanliga ord.

Tillsammans med Julie, ett totalt talangbarn som precis som precis som jag, fasar och längtar till den dagen då våra böcker kommer ut, kommer jag att skriva i bloggen. Så, titta in lite då och då så får ni läsa vad vi har att säga. Jag måste dock erkänna, jag är lite nervös ^^ hon slängde ihop ett toppen inlägg (som jag hoppas ni har läst) på bara någon minut och här sitter jag 5min senare och finslipar på ingenting. Vi får hoppas att det släpper :)

Och angående att skriva; det var ingenting jag bestämde mig för att göra, det bara blev så. Jag menar, hade det inte varit så mycket tuffare att vara typ bäst i världen på att sjunga, vara idrottsstjärna eller kanske riktigt, riktigt smart?

hmm

Å andra sidan, om man tänker efter är det nog lite tur trots allt att det blev skrivandet.., annars hade ju Julie fått göra den här bloggen själv.. Och det vill vi ju inte att hon ska behöva ;)

/Jennifer

Mitt namn är Julie, och det går fint att kalla mig det.
Är nitton år, är på gränsen till vuxenlivet och detta gör mig ibland förvirrad. "Hur ska jag klara mig i livet och vad i hela friden ska jag göra?" undrar jag för mig själv; sen kommer jag fram till att jag nog listar ut det tillslut.

Tja, min största passion är ord och att då skriva dom i fina meningar - helst med någon innebörd som berör någon som, förhoppningsvis, kommer läsa det skriva orden. Fint det där.

Jag är alltså 19 år, ganska kort, små knäpp och glad, har en förkärlek för udda saker och samlar på Hello Kitty. Jag skriver på min första bok, har ca 5 andra bokidéer på lager, jag frilansar som journalist och är nu även skribent på denna fina blogg. Utöver det har jag ett "vanligt jobb" för att betala räkningarna - men jag hoppas att i framtiden kunna leva på mitt skrivande. Annars gillar jag att dansa och sjunga, trots att jag nog inte är så bra på det som jag vill tro. Jag älskar även att läsa och kanske hittar du nångång ett fint litet boktips här i bloggen.

Men! Den här bloggen ska fokusera på orden och skrivandet.
Jag och Jennifer, som är en fantastisk skribent, fick kontakt genom "vårt" bokförlag och klickade direkt. Vi byggde upp den braiga idéen runt denna bloggen, där vi ska dela med oss av skrivövningar, processen under skapandet av våra debutromaner. Dessutom ska vi tömma ur oss all glädje, frustration och ilska som man ofta har bubblande i sig när man sitter med sitt bokmanus.
Kort och gott: gillar du skrivande/läsande så är den här bloggen något för dig



/ Julie